Papillon Crozes-Hermitage 2006

Papillon har jag följt under 2000-talet, vinet har sällan gjort mig besviken. 2003 var sötfruktig med något låga syror; 2004 var stramare till sin karaktär med bra syrastruktur; och 2005 hade kompakt frukt och balanserade syror. Hur är då 2006?

Vinet har en mörkröd färg med blå reflexer. Doften är ung, rättfram och smått nyanserad, med björnbär, vilda hallon och toner av svarta vinbär. Sedan kommer toner av rök, viol, kaffe, vanilj, lakrits och fänkål. Doften är riktigt bra! Syran är medelhög, mjuka tanniner, mellanregistret är finlemmat och eftersmaken är varm, medellång med inslag av mörkfrukt, bittra örter och kaffe. Vinet är förvånansvärt lättdrucket, bjuder inget större motstånd. Efter bara ett tag i glaset börjar det sluta sig. Är det den berömda tunneln! Fram med två kastruller, nu skall vinet kickstartas. Men det enda som återtår efter några vändor mellan kastrullerna är bitter ek. Vinet är en riktig besvikelse. Jag öppnar en till flaska, den är lika medioker. Den klart sämsta årgången, ju mer jag smakar desto mer besviken blir jag.

Papillon Crozes-Hermitage 2006, Domaine Robin, Les Chassis Mercurol, Tain L’Hermitage, France

De Saint Gall Champagne Premier Cru 2002

Vinet innehåller 100 procent Chardonnay från både Grand- och Premier Cru byar i Côtes de Blanc. Denna Champagne kommer från ett kooperativ som har 1860 individuella medlemmar som tillsammans förfogar över 1200 hektar vinodlingar.

De Saint Gall har en gyllengul färg som är skimrande. Doften är rätt utvecklad med mineral, rök, gröna aromatiska äpplen, blommor, grapefrukt och nybakat bröd. Efter ett tag i glaset framträder toner av mandarin, torkad ljus frukt och honung. Smaken är smått utvecklad och syrorna är friska, mellanregistret är välbyggt och eftersmaken har en begynnande komplexitet med inslag av äppelbitar skurna med en silverkniv samt blommor och det hela klingar av med örter, mineral och honung. En mycket elegant Champagne!

De Saint Gall Champagne Premier Cru Millésime 2002, Elsbore Par Union Chanpagne, Avize, France

Terrenos vinotek

I helgen var jag på en snabb visit i Stockholm och hann även med ett besök på Terrenos Vinotek. Låt mig inleda med att säga att det borde finnas mer av dessa ställen i Sverige. Nåväl, vi inleder med att prova Terreno Chianti Classico 2006. Vinet har en rubinröd färg med rödbrunt skimmer och har en ung och rättfram doft med inslag av moreller, svarta vinbär, rosmarin, vitpeppar och blommor. Smaken är medelfyllig med frisk syra, unga sträva tanniner, mellanregistret är rätt slankt och avslutet är hyfsat långt med toner av körsbär, vinbär, örter, tobak, kallt te och en finish med drag av salmiak. 2006 imponerar mer och mer.

Därefter var det dags att prova Terreno Chianti Classico Riserva 2005. Färgen är rubinröd och vinet har en ung och smått nyanserad doft med rostade fat, söta körsbär, plommon, kaffe, muskot och tobak. Vinet har en frisk syra, småsträva tanniner, ett lite glest mellanregister och ett rätt lång och smått komplex eftersmak med körsbär, plommon och rostade fat som bidrar med en bitterhet från eken. För mycket fat kontra frukt i dagsläget, det kan tänkas att det blir bättre med tiden. Denna årgång av vinet övertygar inte i dagsläget!

Sedan är det dags för Terrenos flaggskepp: Lignanello Chianti Classico 1999. Vinet har en rödbrun färg med tegelkant. Doften är utvecklad och komplex med toner av marachino körsbär, jordgubbssylt, katrinplommon, fikon, söt tobak, rosor, kanel och stall. Vilken doft! Vinet har en medelhög attack, en åldrad syra som ändå är pigg, sandiga tanniner som fortsätter genom det välbyggda mellanregistret. Eftersmaken är lång och komplex med toner av körsbär och mörk choklad. Vinet har syror och frukt som gör att det kommer att hålla många år till och de där riktiga mognadstonerna har inte hittat fram ännu.

Vi avslutar provningen av viner från Terreno med Momento Massimo IGT Toscana 2003. Vinet är rubinrött med rödbrun kant. Doften är medelfyllig och sammansatt med inslag av cassis, sviskon, rostade fat, mynta, mörk choklad, vanilj och körsbärslikör. Vinet har en rätt bra attack, balanserad syra, sträva tanniner, ett slankt smått vattnigt mittenparti och ett långt fatigt avslut. Vinet är smått syltigt, de rostade faten har inte integrerats med helheten och det doftar bätte än det smakar. Den varma årgången slår igenom.

Innan vi har fått nog för kvällen avlsutar vi med två franska viner. Det första är Chateau Giscours 2000 som har en mörkröd färg med rödbrun kant. Doften är fyllig, sammansatt med svarta vinbär, mörka plommon, och en ton av körsbär. Därefter kommer toner av mynta, söt lakrits, kaffe, lagerblad, peppar och viol. Här talar vi om en kompakt doft som långt ifrån har nått sin peak. Vinet är medelfylligt, har en frisk syra, rejäla tanniner som har börjat mogna och som håller frukten i ett rejält grepp. Eftersmaken har inslag av mörka bär, fat, örter och lakrits. Detta är ett mycket potent vin från en toppårgång och jag hoppas att vi möts igen om 5 år.

Det andra vinet är en Châteauneuf du Pape: Domaine Font De Michelle 2005. Vinet har en ljust rubinröd färg, som tyder på en majoritet av Grenache. Doften är ung och rättfram, med röda bär som hallon och jordgubbar, sedan kommer mandel, örter, grapefrukt och toner av smörkola. Vinet har en pigg syra, unga sträva tanniner som leder över till avslutet som har inslag av röda bär, örter och kryddor. Ett mycket bra vin som behöver några år för att nå sin potential.

Många trevliga viner som återigen påminner en om att årgångar har betydelse.

P.S Vinbarens hemsida är under uppbyggnad.

Terrenos Vinotek

Fast food!

Stressade småbarnsföräldrar som vill äta gott mitt i veckan men har minimalt med tid, hör upp! Tag ett paket Ranas ravioli med karljohansvamp, efter de är färdig kokta ned med en rejäl matsked pesto och kokvatten, rör om. Garnera sedan med grana och svartpeppar. Detta är himmelskt gott och slår alla snabbmatkedjors utbut mer hästlängder. Och det hela tar endast 15 mintuer!

Till detta dricker vi La Quercia 2005. Vinet har en klar rubinröd färg och inleder med toner av mörka bär, örter och fat. Med mer luft faller bitarna på plats: mörka körsbär och plommon, lägg därtill salvia, viol, mörk choklad, kaffe och vaniljstång. Vinet har en frisk syra, inlindade tanniner, ett välbyggt mellanregister och ett avslut med toner av mörka bär, mörk choklad och örter. Syran ligger kvar länge och just innan det hela avlsutas kommer toner av lingon och tranbär. Ett mycket gott vin som är väldigt lätt att ta till sig, epitetet inställsamt är på sin plats. En anmärknig dock: lite för mycket rostad ek som inte har gått in i vinet, men detta kommer att gå till sig med lite tid i källaren. Passade perfekt till raviolin!

La Quercia Barbera D' Asti Superiore 2005, Villagiada, Andrea Faccio, Canelli, Italia.

Domaine Du Vieux Lazaret 2005

Jag tror inte på en enda metod, inte heller när det gäller att gå ner i vikt! Men något måste göras framför allt efter en jul med stort överflöd av mat. Så vi lagar köttfärsbiffar med pinjenötter, soltorkade tomater, vitlök och en blandning av sydfranska örter. Till detta ungstekta grönsaker och en röra med fetaost blandad med crème fraiche. Det handlar med andra ord om GI-mat. Men detta känns för bra för vara sant! Jag menar, att äta detta är ju ingen uppoffring, snarare en njutning. Ska man gå ner i vikt så kan man inte äta kakan och ha den kvar. Jag tror faktiskt mer på tonfisk och ris och morgonpromenader. Skit i dieten, fram med en sydfransos ur källaren!

Domaine Du Vieux Lazaret 2005 har en mörkt rubinröd färg. Vinet innehåller alla de 13 olika druvorna med en majoritet av Grenache, Syrah, Mourvédre och Cinsault och ligger mellan 15 till 21 månader på stora fat (om jag har uppfattat det hela rätt, min franska är inte vad den borde vara). Doften är ung och rättfram med en mix av röda bär där jag hittar hallon, jordgubbar och mosade körsbär med kärnor och allt. Det ruvar även en viss mörkfruktig ton under ytan som jag förknippar med ung Syrah och Mourvèdre. Sedan kommer garrigue med en tonvikt på timjan, därefter spiskummin, vitpeppar och en knivsudd pepparkaksdeg. Med mer luft utvecklas doften: grillat kött, smörkola, mandel och en parfymerad ton som går mot ansiktskräm. Och ja, det kommer än mer under slutet av kvällen, våta sötvattensstenar, plommon och blodgrape. Vinet har en medelhög attack, ung rätt frisk syra och finmalda tanniner i det slanka mellanregistret som sedan övergår till ett smått eldigt avslut. Syrliga röda bär inleder smaken, sedan kommer bittra örter och det hela avtar med toner av hallon, jordgubbar, kryddor och mineral. Just när man tror att smaken avtagit återkommer den med mandel och blodgrape. Vinet är ungt, drickvänligt, håller ett bra tag till och gifte sig med maten!

Domaine Du Vieux Lazaret Châteauneuf du Pape 2005, Vignobles Jérôme Quiot, France

Pommard 2006

Pommard har inga Grand Cru-vingårdar men väl 27 Premier Cru och många bra kommunviner. Vinet ifråga kommer från en av Bourgognes största vinfirmor: Patriarche Père & Fils.

Pommard 2006 har en ljust rubinröd färg och vinet har trots 5 timmars luftning en finlemmad och smått sluten doft. Det inleder med subtila toner av vilda hallon, jordgubbar, röda körsbär och några flisor ädelträ. Men efter en stund i glaset framkommer mer komplexitet: muskot, vitpeppar och några enbär som rullar runt i botten av glaset. Örter, timjan, blommor, smörkola och rostad ek fyller ut kostymen allt eftersom. Den sista skvätten vin har även toner av blodapelsin och rå svamp. Smakmässigt inleder det med frisk ung syra som övergår i ett slankt mellanregister med inlindade tanniner som är smått ekbittra. Syran ligger kvar länge och får en förnyad intensitet just innan smaken avtar med lite mer ekbitterhet och en eldig ton från alkoholen. Där emellan finns det aromer av jordgubbar, tranbär och kryddor. Eftersmaken blir mer komplex, efter ett tag i glaset, och håller i sig ett bra tag. Det mest påfallande är de snygga syrorna och vinet kommer säkerligen till sin rätt om tre-fyra år.

Pommard 2006, Patriarche Père & Fils, Côte de Beaune, Bourgogne, France