Det är dags att sammanfatta vinåret 2008. När jag ser tillbaka på det så ställer jag mig frågan: drack jag några goda viner värt att skriva om? Det gjorde jag, men det är svårt att plocka fram det ”bästa” vinet, för när det väl är gjort påminns jag om något annat som var bättre. För mig är vinupplevelser väldigt beroende av tillfälle och stämningar – ”the X-factor”! Trots dessa invändningar kommer en lista som inte är rangordnad.San Martino IGT Toscana 2000. Ett mellanår men Villa Cafaggio lyckas trots detta skapa ett litet underverk. Både kraft och finess. Om inte detta är Jupiters blod så vet jag inte vad som är det!
Quintarelli Valpolicella Classico Superiore 1999. Femton procent alkohol och sju år på fat men ändå ingen rostad ek som skymmer den mogna röda frukten. Underbar balans och inga russin så långt ögat kan nå.
Chianti Classico Ducale Oro 2004. Maken till transformation till följd av ett dygns luftning har jag inte varit med om. Ännu ett bevis för att stora ekfat och Sangiovese är som gjorda för varandra.
Gevrey-Chambertin La Justice 2005. Redan tillgängligt med massor av hallon och jordgubbar uppbackat med örter, blommor och mineral. Innan vinet stängde dörren för denna gång fick man en förhandsvisning av vad som komma skall!
Villa Cafaggio Chianti Classico 2005. Under sommarens genomgång av olika årgångar av Chianti Classico så anser jag nu i efterhand att detta vin var det jag uppskattade mest. Slog de förträffliga 2006:orna med knapp marginal, på grund av en bättre balans.
Domaine Leon Barral Faugères 2005. Massor med mogna röda bär och ett helt knippe med sydfranska örter. Ett vin som bara blev bättre och bättre med luft! Kanske en av de stora överraskningarna i år!
Collina della Vedova Barbera d’ Asti Superiore 2003. Ett vin i total balans trots det varma året. Både kraftfullt och elegant, med begynnande mognad.
Château Cantemerle 2005. Massor med blommor och örter! Vinet är ungt och visar inte upp sin potential men det gav mersmak. Att det även gick att komma över flera flaskor utan att belåna huset gör ju inte saken sämre.
Château Giscours 2004. Vinet får en att förstå varför hela världen står i kö för Bordeaux. Detta vin har allt: frukt, fat, örter, blommor och med luftning en begynnande komplexitet. För att sammanfatta: kraft och elegans!
Franck Boneville Grand Cru Millésime 2002. En Champagne som har börjat uppvisa underbara mognadstoner. En påminnelse om att man bör dricka årgångschampagne mer ofta!
7 kommentarer:
Jag gillar att läsa om ditt vinår(även andras) så be inte om ursäkt !!. (Som jag tidigare skrivet trodde jag i min enfald att bloggandet var till för mode) Vi har likartad smak ser jag. Jag håller med dig om att V C i Italien gör kanon viner, samtliga som du skriver om är riktigt bra. Cantemerle och Giscours tyckte jag också mycket om. Cantemerle var ju tidigare ett vin som ständigt var mediokert på gränsen till kass men dom senaste 5 åren har Cantemerle kommit igen och är nu värd sin 5 cru status. 2005 är riktigt bra och även år 2000 men jag har inte druckit Cantemerle från mindre bra år förutom 1999 som var siså där men och andra sidan var det många i Brx som presterade liknande. Priset på Cantemerle är som du skrev ännu så länge i paritet till innehållet (hur länge till?)Giscours 2004 tyckte även jag var en härlig upplevelse. Tyvärr köpte jag för få flaskor. Jag borde ha vetat bättre då jag är en stor beundrare av detta vin, på senare tid. Visst, jag har druckit gamla Giscours men slottet hade en rejäl dipp under många år. Även här har ju slottet blivit bättre och bättre. Jag fattar inte att SB inte hade med vinet på primörsläppet 2005, gör du?. Giscours pumpar ju ut en hisklig massa flaskor per år. Bourgognen du skrev om har jag tyvärr helt missat och det gör ont, det gör ont, etc. Jag som gillar bra Bourgogne. Ch9 de Papen låter ju också som ett vin jag borde provat men som tidigare sagt, mina kunskaper inom detta område är begränsade men jag skall skärpa mig. Bubbel har jag druckit alldeles för lite av men 1992 Moet var smaskens.
Alla bloggare kan inte ha fel angående Ch9 de Pape så här krävs det krafttag för min del.
Rättning i ledet: Du har helt rätt i X-faktorn, ett vin på rätt ställe, rätt sällskap och med god mat kan förföra. Retsina med grillade sardiner i Grekland, solnedgång.... men hemma, suck!!.
Det bästa under året som jag har druckit är gamla viner: La Chapelle 1979, Haut Brion 1979, Vega Sicilia Unico 1970 samt La Tour (Paulliac) 1970. Vitt sött vann Setubal från 1900. Ja du läste rätt. Helt makalöst att ett vin kan vara så gammalt och så gott.Inga tendenser till att ramla ihop. Knäck och mandelmassa med en bra dos av syra. Gamla världen strikes back!!.
Cantemerle har genomgått en rejäl upprustning. Och jag håller med dig om att det var märkligt att Ch Gi inte var med i primörsläppet, har ingen aning varför, ngån som har det?
Du har druckit fantastiska viner, jag hade bytit ut alla viner mot ett glas Setubal från 1900!
Trevlig blogg! Roligt att även du gillar Ruffinos Ducale Oro och Cantemerle.
Tack och bock! Ja, viner som inte har för mycket fat och har örter och blommor i tonen gillar jag!
Har du druckit flera årgångar av Ducale? Och vilka intryck har du i så fall?
Jaa, Setubalen var makalös, inköpt i Lissabon för ca 300 kr för drygt 5 år sedan. Bara för att få igång dig drack jag för 1½ år sedan en Madeira från 1863. Riktigt bra, sötman och russin satt i hela kvällen. Tyvärr har firman som sålde dessa droppar försvunnit(Dansk firma) men jag skall göra ett nytt försök. Tänk själv 1863 och fortfarande vital. Tanken svindlade när jag drack detta vin.
Revolution, 1:a värlskriget, 2:a världkriget, etc.
Nej, det var första gången för mig. Men jag kommer definitivt att prova den igen.
1863, smaka på det 1863... det är ju vinarkeologi. Vart finner man viner som detta?
Skicka en kommentar