Château Cantemerle 2005

Trots att jag helst skulle vilja låta flaskorna ligga i källaren, kan vi inte hålla oss från att prova en primeur 2005. Det finns många kvar på SB men flera av de bästa vinerna har gått åt – med undantag för vissa av de dyrare prestigeslotten.

Château Cantemerle ligger i södra delen av Haut-Médoc i kommunen Macau som gränsar till Margaux. Slottet är en 5ème Cru och vinet innehåller 58 procent Cabernet Sauvignon, 33 procent Merlot, 6 procent Petit Verdot och 3 procent Cabernet Franc. Det lagras 12 månader på ekfat, där 50 procent är nya, och 4 månader på stora ekliggare efter blandningen. Vinet har en mörkröd färg med en violett kant. Doften är ung, rättfram och fruktig med toner av körsbär, svarta vinbär och smultron. Det finns inledningsvis en doft av mandelmassa, som klingar av, och sedan kommer tobak, ek, örter och viol. Vinet är medelfylligt, har en frisk syra, småsträva tanniner och ett örtigt, välbyggt mellanregister. Eftersmaken är rätt lång med toner av röd frukt med betoning på bittra körsbär, viol, tobak och rostad ek som inte riktigt har integrerats med helheten.

Med mer luft utvecklas doften och frukten blir lite mer mörk där svarta vinbär anger tonen uppbackad av plommon. Faten bidrar nu med aromer av kaffe, örterna har blivit mer tydliga med betoning på lagerblad samt mynta och doften av viol har blivit mer påtaglig. Det finns även inslag av blyertspenna, en jordig mineralton och under ytan finns en finstämd doft av röda bär. Vinet har en mer balanserad syra med mjukare tanniner och eftersmaken är lång, smått elegant och komplex med inslag av mynta, viol, tobak, moreller, ceder och kaffe.

Vinet är, trots sin ungdom, redan mycket bra med toner av blommor och örter som för tankarna till Margaux. Det finns över femhundra flaskor kvar så jag köper fler och lagrar.

Château Cantemerle 2005, Château Cantemerle, Haut-Médoc 5ème Cru Classé, Bordeaux, France

Château Haut-Batailley 2004

Vi fortsätter att prova Bordeaux från 2004 och färden går norrut från Margaux till Pauillac. Appellationen fick 18 slott klassificerade 1855 (tre 1er Cru, två 2ème Cru, en 4ème Cru och tolv 5ème Cru). Egendomen vi stiftar bekantskap med i kväll är en 5ème Cru och ligger i den sydvästra delen av kommunen, som gränsar mot St-Julien, och var tidigare en del av Chateau Batailley.

Chateau Haut-Batailley innehåller 65 procent Cabernet Sauvignon, 30 procent Merlot och 5 procent Petit Verdot och har legat mellan 18-20 månader på fat, varav en tredjedel är nya. Vinet har en mörkröd färg med vissa violetta reflexer. Inledningsvis är doften dov, stram och släpper endast fram lite frukt bakom tonerna av fat som går mot kaffe och tobak. Sedan framträder animaliska toner, finstämda aromer av lagerblad, en knivsudd kryddor, pomerans, inslag av mörk frukt som svarta vinbär, plommon och bigarråer samt blommor, jord och blyertspenna. Alla dessa dofter flyter in och ut ur varandra. Doften är kompakt, hemlighetsfull och det lurar något, som inte vill visa sig, under ytan. Vinet är medelfylligt med balanserad syra, har småsträva tanniner, uppvisar ett slankt mellanregister och avslutet är halvlångt med toner av mörk frukt och fat med betoning på kaffe och smörkola. Det är rätt balanserat trots sin ungdom.

Efter fyra timmar har frukten utvecklats ytterligare mot svarta vinbär och plommon, lägg därtill jord, örter och tobak. Det känns ändock som att vinet går igenom en något sluten fas som också framkommer i smaken som har blivit mer vresig och bjuder på en mer påtaglig syra, strävare tanniner och ett avslut som är rätt diffust med mörk frukt, örter och fat. Vi låter drygt en halv flaska stå med korken på till dagen efter.

Efter den längre luftnigen har doften blivit mer fruktig med mogna svarta vinbär, en kompott gjord på både plommon samt körsbär och vidare finns det multna höstlöv, mineral, kaffe och mörk choklad. Efter ett tag i glaset förvandlas frukten till en mer koncentrerad blandning av svartvinbärs- och körsbärslikör. Vinet har fått en mild syra, mjuka tanniner och ett långt och smått elegant avslut. Smakmässigt inleds det med toner av röd frukt, därefter tar ett mellanregister vid med inslag av fruktlikör, mörk bitter choklad och plommonskal och det hela avslutas med en lång eftersmak: mörk mogen frukt, nästintill torkad, örter, lakrits, mineral, kaffe och toner av lättvispad grädde med vaniljsocker.

Med mer tid i glaset framkommer toner av viol, mynta, medicinal-örter, champinjoner som under slutet av kvällen har förvandlats till tryffel ackompanjerad av mineral, stall, cigarrlåda och smörkola. Tanninerna har blivit lite strävare och eftersmaken har toner av svartvinbärsgelé, katrinplommon, och smörkola. Ett mycket intressant vin som kommer att vinna på en längre lagring.

Château Haut-Batailley 2004, Château Haut-Batailley, Paulliac 5ème Cru Classé, Bordeaux, France

Château Giscours 2004

I väntan på lottodragningen fortsätter vi att prova Bordeaux, nu har turen kommit till en av förra årets primörer från Margaux. Appellationen består av fem kommuner, förutom den nämnda: Cantenac, Sousans, Labarde och del av Arsac. Här hittar vi flest klassade slott i hela Medoc: 21 stycken (en 1er Cru, fem 2ème Cru, tio 3ème Cru, tre 4ème Cru och två 5ème Cru). Men klassificering och kvalité går inte alltid hand i hand, det är vad som finns i flaskan som räknas.

Château Giscours, 3ème Cru från Labarde, innehåller 60 procent Cabernet Sauvignon, 32 procent Merlot, 5 procent Cabernet Franc och 3 procent Petit Verdot. Det lagras 16-18 månader på ekfat, där över hälften förnyas varje år. Vinet har en mörkröd färg med en lite ljusare kant. Efter två timmar i karaff har vinet en smått utvecklad doft med toner av mörka plommon, antydan till svarta vinbär, örter, mandelmassa, blyerts och vissa animaliska inslag. Det finns mer under ytan och vinet behöver ett tag i glaset för att öppna upp sig; nu hittar jag körsbär, blommor och tonerna av örter har blivit skarpare och går mot mynta, lagerblad och timjan. Faten bidrar med mörkrostat kaffe och tobak, i bakgrunden finns det inslag av mineral eller snarare våt grusväg, den doft som uppenbarar sig just när regnvattnet börjar dunsta i solen. Med tanke på vinets ungdom är syran balanserad och tanninerna mjuka med en liten strävhet just innan det välbyggda mittpartiet tar vid. Eftersmaken är lång med toner av mörk samt ljus frukt, örter, fat, lakrits och vinet lämnar efter sig en ton som påminner om vinbär med lättvispad grädde. Vinet är väldigt balanserat, både kraftfullt och elegant.

Med fyra timmars luftning har vinet fått en mer sötfruktig doft, med betonig på smultron och mörka körsbär. Faten har tagit ett steg tillbaka, bidrar nu med ceder, och tillåter mer doft av tobak, blommor, viol, malört att komma fram. Det finns även en smått exotisk och parfymerad doft som svävar omkring i glaset som jag inte kan placera. I slutet av kvällen har vinet fått mer inslag av mineral, vaniljstång, peppar samt muskotnöt och begynnande mognadstoner som multna löv och stall. Syran har antagit en subtil form, tanninerna har blivit mer sammetslika och avslutet har får toner av körsbär, mogna svarta vinbär, söt lakrits, moccaglass, violpastill och faten är näst intill integrerade med frukten. Så elegant som det kan bli, vinet får genast en topplacering på årsbästalistan.

Château Giscours 2004, Château Giscours, Labarde, Margaux 3ème Cru Classsé, Bordeaux, France

Bordeaux 2005

Då var den galna onsdagen över, jag har fasat över att trängas i kön med nervösa och stingsliga vinentusiaster. Min nya strategi var förträfflig, valde helt enkelt det mindre och beskedligare SB utan för staden. Jag var den första och enda i kön och ingen av de övriga nyinkomna kunderna var det minsta intresserad av en primuer. Kassören tog min beställning 10:00:30. Det garanterar ju inte att jag får vinerna, men jag är åtminstone med i det ”statliga vinlotteriet”. Under tiden vi väntar på någon form av vinst roar vi oss med att prova Bordeaux från 2005, viner som antingen har funnits på SB eller fortfarande går att få tag på. Samtliga viner är Cru Bourgeois.

Château Cissac innehåller 75 procent Cabernet Sauvignon, 20 procent Merlot och 5 procent Petit Verdot och har legat mellan 18 till 24 månader på ekfat, varav en tredjedel av faten var nya. Färgen är mörkt rubinröd, skimrande och transparent. Det första doftintrycket är rätt vagt med subtila toner av svarta vinbär, plommon, rostade fat och lite animaliska inslag. Doften blir efter hand mer och mer accentuerad, körsbär, piptobak, viol, mynta, lagerblad och mineral kommer ur glaset. Tiden på fat bidrar med diskreta toner av muskot, vanilj, kaffe och mörk choklad. Detta vin har en genomluftad och nyanserad doft som jag faller för. Vinet har en ung svartvinbärsaktig syra, ett slankt mellanregister med inlindade tanniner samt ett långt och sammansatt avslut med toner av örter, tobak, kaffe, mörk choklad och vanilj. Efter en längre tids luftning får vinet en mer mogen doft med toner av dammiga kolonialkryddor och torkad frukt. Syran har blivit mer balanserad, tanninerna lite mer sträva och avslutet är långt, varmt och komplext. Ett medelfylligt och balanserat vin som redan har börjat uppvisa mognadstoner.

Château Verdignan har ett innehåll som består av 65 procent Cabernet Sauvignon, 30 procent Merlot och 5 procent Cabernet Franc och har legat 12 månader på ekfat, varav en tredjedel nya. Vinet har en mörkröd färg. Doften är till att börja med dov och kompakt med animaliska inslag, kaffe och mörk choklad. Frukten kommer upp till ytan efter ett tag i form av svarta vinbär, körsbär och lite plommon, det finns också toner av örter och blyertspenna - doften är typisk för ung Médoc. Vinet har en frisk men ändock balanserad syra, ett kompakt mellanregister med mogna men kraftiga tanniner och en lång och elegant avslutning med toner av mörka bär, kaffe, tobak, lagerblad och mineral. Mer luft ger vinet tydligare toner av svarta vinbär, vanilj och kaffe. Ett ungt vin med stor potential som vinner på lagring.

Château Hourtin-Ducasse innehåller 67 procent Cabernet Sauvignon, 23 procent Merlot och 1 procent Petit Verdot och har lagrats 12 till 18 månader på fat. Vinet har en rubinröd färg med ljus kant. Doften är fyllig, smått utvecklad med inslag av fat som går mot kaffe och smörkola, frukten går mot svarta vinbär samt plommon, vidare finns det toner av örter, gräs, tobak, rotfrukter och lite besvärande ton av grön paprika. Vinet är medelfylligt, har balanserad syra, inlindade tanniner, ett lite tunt mellanregister och ett avslut med toner av mörk frukt, fat, gräs, örter och paprika. Jag upplever att det finns en lite sträv grön ton som inte vill ge vika. Efter längre luftnig så vädras de gröna inslagen bort och istället har det kommit toner av rotfrukter. Örterna går mot lagerblad och mynta, frukten har mer inslag av svarta vinbär och även toner av stall tittar fram. Syror och tanniner har mjuknat och avslutet har fått mer inslag av mörka bär, fat och stall. Det enklaste vinet som är det mest drickfärdiga.

Château Bibian innehåller 60 procent Merlot, 35 procent Cabernet Sauvignon och 5 procent Petit Verdot och har legat 18 månader på fat (det framgår inte om det är nya eller gamla). Vinet har en mörkröd färg med violetta kanter. Doften är rättfram, smått nyanserad med inslag av plommon, svarta vinbär och fat som går mot smörkola och vanilj. Med lite mer luft så sticker även några grässtrån samt örtkvistar upp, tätt följt av järn, jord och en liten kryddlåda. Vinet känns fortfarande ungt, syran är frisk, tanninerna är unga samt småsträva, mellanregistret är lite tunt och avslutet är relativt långt med toner av mörka bär, fat, gräs, järn och lakrits. Garvsyran och faten håller frukten i ett hårt grepp, vilket ger vinet ett lite kantigt och klumpigt intryck. Ytterligare tre timmars luftning ger vinet lite mer sötfruktig doft, men fortfarande skymmer faten frukten. Syran är tämligen balanserad, tanninerna något strävare och har ett ordentligt grepp innan avslutet tar vid, som har toner av återhållen mörk frukt och fat. Jag tror dock att vinet kommer att bli mer balanserat med tiden.

Alla ovanstående viner har en mycket bra syrastruktur kombinerat med frukt och extrakt, de flesta var också förvånansvärt drickbara redan nu. Vår favorit var Château Cissac på grund av kombinationen av både kraft och begynnande mognad. Château Verdignan håller vi även högt, kommer att bli riktigt bra med tiden, stram och kraftfull. Därefter kommer Château Hurtin-Ducasse, en trevlig vardags Bordeaux. Château Bibian är för stram och uppvisar för lite frukt i dagsläget och hamnar sist i sällskapet. Jag tyckte den var bättre när jag provade den sist (se här).

Château Cissac Cru Bourgeois 2005, GFA Des Domaines Vialard, Cissac, Haut-Medoc, Bordeaux, France

Château Verdignan Cru Bourgeois 2005, Miailhe, S.C. Chateau Verdignan Propriétaire, Saint-Seurin-De-Cadourne, Haut-Medoc, Bordeaux, France

Château Hourtin-Ducasse Cru Bourgeois 2005, Chateau Hourtin-Ducasse, Saint-Sauveur-du-Médoc, Haut-Medoc, France

Château Bibian Cru Bourgeois 2005, Chateau Bibian, Listrac-Médoc, Bordeaux, France

Sommarens bästa Rosé

Det känns lite malplacerat att skriva om Rosé när det är dags för Bordeaux en primuer. Här kommer ett inlägg från sensommaren som inte blev skrivet, men vinerna var så pass bra att jag inte kan låta bli.

Vi var ute i skärgården och hälsade på släktingar som driver ett värdshus. Det vankandes middag och till förrätt fick vi paté gjord på abborre med kumminsås. Till detta drack vi ett välkylt Rosévin från Barone Ricasoli som hade mycket mer att erbjuda än Brolio. Albia har en färg som påminner om lingondricka och doften är rättfram och fruktdriven med toner av körsbär, hallon och smultron, det finns även inslag av mineral, kola, örter och en liten ton av skogsbär. Smaken är frisk med en syra som är inlindad i söta röda bär, sedan kommer ett lite småbittert mellanregister och avslutet har toner av vinbär och tranbär. Helt klart sommarens bästa Rosé, friskt, fruktigt och fräscht.

Till huvudrätt serverades lammfilé som rullats i örter, citronskal och vitlök med en matig sallad och en morotsbernaise. Med nyckeln till vinkällaren och uppmaningen ”ta något som passar” ser jag mig omkring och hittar en gammal trotjänare, årgång 2003 av Côte-du-Rhône från Guigal. Vinet har en mörkt rubinröd färg med begynnande brun kant. Doften har en smått mogen ton med inslag av vilda hallon, björnbär och plommon. Förutom all denna mogna frukt finns det toner av örter och en smått animalisk ton. Syran är mogen, tanninerna är fortfarande smått sträva och mellanregistret är lite tunt med en vissa gröna toner och avslutet har inslag av mogna röda bär, örter och lakrits. Den grönaktiga tonerna klingar av med luft och vinet känns mer balanserat. Passar för övrigt utmärkt till maten. Dagen efter finns det en skvätt kvar och nu har vinet fått mognadstoner som går mot blommor, plommonkompott, körsbär och läder. Det har blivit mer drag i syran och tanninerna har mjuknat och vinet har en lång mogen eftersmak. Vinet är förvånansvärt vitalt även dag två, undrar hur länge dessa viner håller. Nu finns årgång 2005 på SB, gissa om jag ska handla.

Albia Rosé IGT Toscana 2007, Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana, Italia

Côtes-du-Rhône 2003, E Guigal, Rhone, Côtes-du-Rhône, Rhône, France

Fontanafredda Barolo Serralunga d' Alba 2000 & 2001

Både 2000 och 2001 var bra årgångar i Piemonte, det senare året anses vara snäppet bättre. I kväll ställer vi dem mot varandra med hjälp av Fontanafreddas bybetecknade Barolo. Druvorna till vinet kommer både från deras egna vingårdar och kontrakterade odlare. Vinet jäser med hjälp av naturlig jäst, vilket sannolikt bidrar till en större komplexitet, på temperaturkontrollerade ståltankar och musten vilar med skalen i 15 dagar – för mer färg och extrakt – innan den malolaktiska jäsningen tar vid. Det lagras två år på stora ekfat från Slovakien och Frankrike och ett år på butelj innan det kommer ut på marknaden. Tillverkningen bör väl betecknas som nytraditionalistiskt!

Barolo Serralunga 2000 har en rubinröd färg med begynnande tegelkant. Doften är intensiv och utvecklad med körsbärskompott, jordgubbssylt, hallon och lakrits. Inledningsvis har vinet även en lite stickig ton som dock vädras bort. Sedan tillkommer fler dofter som multna löv, torkade blommor, rosenvatten, läder, kantareller, vanilj, mandelmassa och torkad frukt med tonvikt på fikon och romrussin. En helt fantastisk doft som visar upp Nebbiolo i hela sin prakt. Vinet har mogna syror och puderlätta tanniner som är totalt integrerade med alkoholen, mellanregistret är välbyggt och avslutet är långt och komplext. Smakmässigt går det att finna mycket: en inledning med körsbär som övergår till exotiska toner av rosenvatten och torkade örter för att avslutas med vilda hallon, lakrits, torkad frukt, vanilj och en liten syrlighet som går mot röda vinbär. Med längre luftning går doften mot körsbärslikör, hallon, choklad och tryffel samt en mer koncentrerad smak. Ett helt enastående vin, vidöppet, moget och på toppen av sin karriär.

Barolo Serralunga 2001 är mörkt rubinröd, transparent och med en begynnande brun kant. Det första som möter näsan är en kraftfull doft med animaliska inslag som försvinner till förmån för tjära, rosor, violpastiller, mogna körsbär och mörka plommon. Under ytan ruvar fattoner som mandelmassa och söt piptobak. Detta vin har inte en lika öppen doft som förra vinet. Vinet känns förvånansvärt ungt med vital syra och rejäla tanniner som har ett tag kvar innan de mjuknar. Smakmässigt inleds det med toner av körsbär och plommonfrukt, mellanregistret är smått bittert samt kompakt och eftersmaken är lång med inslag av bittra färska örter, tjärpastiller och syrlig röd frukt. Vinet är fortfarande lite slutet och har inte riktigt hittat den rätta balansen. Efter en längre tids luftning har doften blivit mer intensiv, frutkten går mot körsbärskompott samt hallonsylt, vidare finns det inslag undervegitation, tryffel, choklad, kaffe och lakrits. Syrorna har gett med sig och tanninerna har börjat integreras med helheten och vinet har fått en smak av söta körsbär, hallon, lakrits och tobak.

I dagsläget är årgång 2000 det bättre vinet men 2001 har stor potential som kommer att ge utdelning med några års lagring. Båda vinerna var perfekt partner till en köttragu med gnocchi.

Barolo Serralunga d'Alba 2000, Fontanafredda, Serralunga d'Alba, Piemonte, Italia

Barolo Serralunga d'Alba 2001, Fontanafredda, Serralunga d'Alba, Piemonto, Italia

Ca' Rugate Monte Fiorentine 2006

Efter debaclet med Verdicchio, måste jag återupprätta mitt förtroende för vita viner från Italien. Jag plockar fram ett säkert kort Ca’ Rugate 2006. Färgen är gyllengul och doften är smått nyanserad med toner av mineral, mogna gula äpplen, ananas, grapefrukt, nötter, rök och örter. Vilken skillnad i doft från gårdagens viner, detta vin uppvisar alla de egenskaper som fattas hos Verdicchio: syra, frukt och struktur. Vinet har en frisk syra ett välbyggt mellanregister och ett långt nyanserat avslut med toner av äpple, annans, grapefrukt och mineral. I dagsläget tycker jag att årgång 2006 är mer nyanserad än 2007 som jag provade nyligen.

Ca’ Rugate Monte Fiorentine 2006, Azienda Agricola Ca’Rugate, Montecchia di Crosara, Soave Classico, Veneto, Italia

Vi provar Verdicchio

Under lång tid var Umani Ronchis Casal di Serra husets vita, sedan kom det någon årgång som inte föll mig i smaken och nu har jag inte druckit vare sig Casal di Serra eller Verdicchio på länge. Det är att dags att prova vad druvan har att erbjuda i dagsläget. Vi inhandlar några olika viner från SB, alla är från Marche och tillhör distriktet Verdicchio Castelli di Jesi. De fyra första vinerna har alla legat på ståltank och det sista har legat på fat.

Garfolio 2007 har en ljusgul färg med lite grönskimmer. Doften är ung och enkel med inslag av grapefrukt, päron, örter och söt frukt som går mot persika. Vinet har mjuk syra, lite tunn kropp med toner av grapefrukt, persika och päron. Eftersmaken är mjuk och rätt angenäm med lite ton av örter. Vinet funkar bra som aperitif om det hålls väl kylt.

Moncaro 2007 har en ljusgul färg, även den med lite grönskimmer. Doften är diskret med inslag av mandel, gula äpplen, citrus, persika och en viss ton av menthol. Vinet har likt det andra en mjuk och balanserad syra, en viss viskositet och ett avslut med toner av gula äpplen, citrus och mandel. Detta vin är något bättre än föregående och är även det en okej aptitretare om det hålls väl kylt. Detta var de två enklare vinerna, inga sensationer men korrekta med en viss charm.

Casal di Serra 2006 är ljust gyllengul till färgen. Doften har till att börja med en lite besvärande ton av nagellack som klingar av ju mer luft vinet får. Vinet har en lite diffus doft som till att börja med har toner av mandel, blommor och konserverad frukt. Efter ett tag tillkommer toner av citrus (marmelad) och persika. Vinet har en mjuk attack, mild syra och ett lite oljigt, tunt mellanregister och eftersmaken har drag av sötfrukt. Jag tycker inte vinet har den fräscha doft och smak som jag förknippar med tidigare årgångar. Dålig flaska?

La Vaglie 2006 har en ljusgul färg. Vinet har en lite diskret doft, som dock är smått komplex, med toner av exotisk frukt, citrus, persika, päron och mineral. Med mer luft så tittar ett par blommor upp ur glaset. Doften är sober med en viss finess. Vinet har en balanserad syra, ett lite tunt mellanregister och att avslut med toner av den frukt som mötte en i doften. Vinet har fått tre glas i Gambero Rosso, och är det bästa vinet hittills, men jag tycker ändå att det lämnar ett något blekt intryck.

Sierra Fiorese 2004 har en gyllengul färg. Vinet har en rättfram och något endimensionell doft som har toner av rostade fat, vanilj, citrusskal, honung och exotisk frukt. Attacken är mjuk och fatigt med mild syra, tunt mellanregister och ett avslut med toner av rostade nötter, vanilj, citrus och exotisk frukt. Faten skymmer frukten och jag tycker att vinet är lite over the top.

Inget av vinerna lämnar något bestående intryck. De viner som kändes fräschast och mest druvtypiska är de två första enklare varianterna av Verdicchio. Den största besvikelsen var Casal di Serra, som jag gillat så mycket tidigare. Det lär dröja innan jag dricker vita viner från Marche. För att sammanfatta: de flesta viner var endimensionella med låg syra och vek frukt.

Verdicchio dei Castelli di Jesi 2007, Casa Vinicola Gioacchio Garofoli, Marche, Italia

Moncaro Verdicchio dei Castelli di Jesi Classico 2007, Moncaro, Marche, Italia

Casal di Serra Verdicchio dei Castelli di Jesi 2006, Umani Ronchi, Marche, Italia

Le Vaglie Verdicchio dei Castelli di Jesi 2006, Santa Barbara, Marche, Italia

Sierra Fiorese Verdicchio dei Castelli di Jesi 2004, Casa Vinicola Gioacchio Garofoli, Marche, Italia

Silvaner Kabinett trocken Sommeracher Katzenkopf 2006

Silvaner, Franken, Bochsbeutel, dessa exotiska namn är ena anledningen till att jag uppskattar dessa viner. Den andra är att det smakar väldigt tyskt – med vad smakar det? Vinet är både läskande och tungt, smaken är både aromatisk och intetsägande, klumpigt men ändå syrligt, jag blir inte riktigt klok på det. Kvällens vin har dessa egenskaper tillsammans med toner av söt citrusfrukt och dess skal som bidrar med en viss bitterhet i eftersmaken. Det är motsägelserna som gör att jag gillar enkel Silvaner, även denna!

Silvaner Kabinett trocken Sommeracher Katzenkopf 2006, Divino Nordheim, Nordheim/Main, Franken

Meinklang Grüner Veltliner 2007

Innan maten läskar vi oss med en Grüner Veltliner. Jag medger att jag har vissa fördomar, framför allt mot djurmotiv på etiketter. Jag hade inte provat om inte Finare Vinare gjort mig nyfiken. Mina fördomar faller platt till marken. Meinklang har en ljusgul färg med lite grönskimmer. Doften är ung och smått kryddig med toner av vitpeppar, örtsalt, mandel, gröna äpplen, päron, mineral och citrusskal. Smaken är frisk och fräsch, vinet har ett bra grepp i mellanregistret, ett stramt avslut med toner av äpplen, vitpeppar, mineral samt med en syrlighet som går mot lime och grapefrukt. Den stringenta syran ger en bra struktur åt vinet. En perfekt aptitretare!

Meinklang Grüner Veltliner 2007, Angela & Werner Michlits, Meinklang Wiengut Michlits, Neusiedlersse, Burgenland, Austria

Château Courac Laudun 2005

Ännu ett vin som jag hade missat om inte Finare Vinare hade tagit reda på vad som fanns i flaskan och på ett förtjänstfullt sätt rett ut begreppen kring regionen. Även Rhônarna har provat och gillar vinet.

Château Courac Laudun har en mörkröd djup färg med violetta kanter. Doften som möter näsan är ung, rättfram och rider på primäraromer. Rök, en bukett sydfranska örter och vitpeppar. Efter denna formidabla inledning tar frukten vid med toner av björnbär, plommon svarta vinbär och långt ned i glaset fiskar jag upp några körsbär och solvarma jordgubbar. Jag finner även toner av blommor, smörkola och lakrits. Mer luft och lite högre temperatur ger aromer av kryddnejlika, stekt kött, torkad frukt, körsbärslikör och mörk choklad.

Vinet har snygga unga syror, tanninerna är balanserade och bidrar med ett bra grepp i mellanregistret. Avslutet är långt och smått komplext med toner av både mörka och röda bär samt örter. Det hela klingar av med toner av lakritsrot och kryddnejlika. Vad gott det är! Om vinet finns kvar på SB så rekommenderar jag er att rusa dit och köp allt ni kommer över.

Château Courac Luadun 2005, Joséphine et Frédéric Arnaud, Château Courac, Tresques, Gard Laudun, Côte-du-Rhône-Villages, Rhône, France

Munskänkarna provar oktobernyheter

Nyheterna som släpps på SB den första oktober är viner som ska finnas där minst ett år och om de säljer bra så kan de hamna i det ordinarie sortimentet. I kväll provar vi några av dem. Provningen är halvblind, vi får veta var vinerna kommer ifrån men inte i vilket glas de befinner sig. Vi ska prova tre vita och tre röda. En Champagne med låg dosage, ett vin från Australien med en mix av klassiska druvor från Bordeaux samt Alsace och, slutligen, en Grand Cru från Alsace. Ett rött från Portugal som kommer från Douro, ett Priorat från Spanien som är lite äldre och, till sist, ett Saint-Joseph från Rhône.

Vin nummer 1, som inte är svår att placera, har en ljusgul färg med lite grönskimmer. Doften är frisk, knuten, med inslag av mineral, gröna äpplen – Granny Smith – citrusskal samt subtila toner av bröd och nötter. Vinet har en härlig mousse, frisk stenhård syra och är knastertorrt. Smaken går mot citrus, grön äpplen och har ett långt avslut med toner av mineral och nötter. En mycket trevlig ung Champange:

Raoul Collet Extra Brut, Raoul Collet, Champange, Frankrike, art nr 7416

Vinet innehåller 50 procent Pinot Noir, 40 procent Chardonnay och 10 procent Pinot Meunier. Firman grundades i 1921 och är beläget i Aÿ. Jag gillar verkligen den här Champagnen, köper och lagrar.

Vin nummer 2 är ljust gul till färgen och har till att börja med en svag doft med toner av exotisk frukt, blommor och citrus. Efter ett tag i glaset blir doften mer påtaglig och då finner jag inslag av ananas, mango, lime, ylle och vax. Vinet har en frisk syra, lite tunt mellanregister och ett avslut med toner av tropisk frukt och äpple. I glaset har vi ett ungt, lite vekt och annorlunda vin från Nya världen:

St Hallet Poachers Blend Semillion Sauvignon Blanc Riesling 2007, St Hallets Wines, Barossa, Australien art nr 6347

Vinet innehåller 68 procent Semillion, 21 procent Sauvignon Blanc, 11 procent Rielsing och druvorna har legat på ståltankt vid låg temperatur för att bibehålla fräschör. Detta vin blev mycket uppskattat när det tidigare släpptes på SB och sålde snabbt slut. Vinet har fått bra kritik, men faller inte mig i smaken.

Vin nummer 3 har en lite mer gyllengul färg än föregående vin och har en mer utvecklad doft med inslag av petroleum, mineral, gula äpplen, aprikos, citrus som går mot grapefrukt och lime. Det har även vissa underliggande toner av exotisk frukt. Vinet är lite spritsigt, relativt frisk syra, hyfsat mellanregister och ett avslut med toner av gula äpplen, lime och några exotiska frukter här och där. Och, ja, lite mineral finns det också där! En rätt typisk Riesling från Alsace:

Comtes d’Isenbourg Rielsing Grand Cru Schoenenbourg 2005, Comtes d’Isenbourg, Alsace Grand Cru, Frankrike art nr 2175

Grand Cu Schoenenbourg ligger nära staden Riquewihr. En titt på kartan ger vid handen att växtplatsen är bra, den ligger i den nordöstra delen av Haut-Rhin i slutet av en av Vogesernas dalgångar som ger en viktig regnskugga för vingårdarna. Vinet är trevligt men saknar lite skärpa och struktur för att vara idealisk till mat, däremot är det en trevlig aperitif. Varför inte lagra några flaskor!

Vin nummer 4 är mörkt röd, med blå kant och ser ungdomligt ut. En ung, liten och rättfram doft med tydliga toner av vitpeppar är det som först möter näsan. Fat, björnbär, bittra körsbär och plommon tar vid därefter. Det finns även inslag av örter långt ner i det mörka bråddjupet. Vinet har en frisk syra, balanserade tanniner, trots ungdomen, och ett hyfsat långt avslut med toner av mörka bär, örter, lakrits och vanilj. Vinet saknar inte komplexitet och kommer med all säkerhet bli bättra med några års lagring. En ung portugis:

Duorum 2007, Duorum Vinhos, Douro, Portugal art nr 2559

Vinet innehåller Tinta Roriz, Touriga Franca och Touriga Nacional som är traditionella portvinsdruvor. Vissa delar av vinet jäste i traditionella granitkar, lagares, och resterande del genomgick jäsning och maceration i rostfria ståltankar. Denna tudelning ökar sannolikt vinets komplexitet. Vinet har legat ett halvår på små franska och amerikanska ekfat. Jag gillar vinet, säkert ett bra grillvin!

Vin nummer 5 har en rubinröd färg med en utvecklad doft som till att börja med har lite besvärande toner av nagellack och mandelmassa. Dessa försvinner efter ett tag till förmån för mörk choklad, björnbär, plommon, läder, torkad frukt och mineral. Vinet har även vissa starkvinstoner när det blir varmare som, till min glädje, balanseras av subtila toner av körsbär. Det har mogna syror, mjuka tanniner, med ett fatigt mittenparti och ett avslut som går mot läder och torkad frukt. Ett vin från Priorat:

Solanes 2004, Agricola de Porrera, Priorat, Spaninen art nr 2716

Vinet är gjort på 40 procent Carinyena, 30 procent garnataxa, 15 procent Cabernet Sauvignon, samt 15 procent Merlot och Syrah. Det har legat 14 månader på en blandning av nya och äldre fat. Ett rätt komplext vin som dock har lite för lite slappa syror och för mycket toner av torkad frukt – russin – för att falla mig i smaken.

Vin nummer 6 är mörkt rubinröd med lite violetta kanter. Doften är ung och sammansatt med toner av charkuterier, rök, lagerblad och viol inledningsvis. Därpå kommer mörka och röda bär upp till ytan i form av björnbär och hallon. Faten går mot kaffe och vanilj; och jag hittar även inslag av lakrits och mineral långt ner i glaset. Vinet har en frisk och ung syra, balanserade tanniner med ett bra grepp i mellanregistret. Avslutet är komplext med toner av mörka bär, örter, lakrits, kaffe och vaniljstång. Ett mycket balanserat vin, trots sin ungdom, som kombinerar slankhet med kraft. Jag ler och lyfter glaset i riktning mot Rhône och utbringar en skål för Syrah!

Saint Joseph 2006, Les Vins de Vienne, Saint Joseph, Frankrike art nr 2208

Vinet görs på inköpta druvor från olika odlare i området och har legat på stora och små franska ekfat. Fram till 1950-talet så fanns det bara ett fåtal odlare i Saint Joseph, men efter det har mer och mer mark tagits i bruk för vinodling som medfört en försämring av kvalitén. Och detta tidigare väl ansedda område började bli omsprunget av Crozes-Hermitage. Men på senare tid har odlare i området tagit sig själv i kragen, begränsat nyodlingarna, för att lyfta det till forna dagar. För att återgå till vinet – jag köper och lagrar!

Ca' Rugate Monte Fiorentine 2007

Förra årets, enligt min mening, bästa vita vin under hundra kronor på SB (se här) har kommit ut i ny årgång. Det är dags att prova!

Ca’ Rugate Monte Fiorentine är tillverkad av 100 procent Garganega, druvorna kommer från en enda vingård och har legat på ståltank. Vinet har en ljust gyllengul färg och doften är ung och lite tillbakadragen till att börja med. Det som möter näsan är en antydan till rök och toner av citrus. Efter ett tag i glaset kommer fler aromer fram som gråpäron, gula plommon, mandel, mineral och lite exotisk frukt med betonig på ananas. När temperaturen stiger så framkommer även toner av rosmarin och salvia. Vinet har en ung och frisk syra med en liten spritsighet inledningsvis. Därefter kommer ett väl sammansatt mellanregister, med ganska hög viskositet, som greppar tag rejält i bakre delen av tungan innan avslutet tar vid som är långt och smått komplext med toner av plommon, grapefrukt, mandel och mineral. Är denna årgång bättre än den förra? För tidigt att uttala sig om, vinet är än så länge lite för ungt, men det är en säker kandidat till husets vita under närmaste året.

P.S Vilken tur att en gammal trotjänare inte gjorde en besviken! Och jag ser nu att bilden ser lite stålgrå ut, vid närmare eftertanke påmminer det om vinets syra.

Ca’ Rugate Monte Fiorentine 2007, Azienda Agricola Ca’Rugate, Montecchia di Crosara, Soave Classico, Veneto, Italia