Loggia Della Serra, Greco di Tufo 2006 & Nova Serra, Greco di Tufo 2006

Det är inte ofta systembolaget har viner gjorda på druvan Greco och när de finns till hands så är det bara att köpa! Denna druva växer rent allmänt i södra Italien och är som allra bäst när den kommer från Campanien. Vinerna har inte sett skymten av ekfat, de vinifieras på ståltank för att behålla sin druvkaraktär som har toner av persika, citrus och blommor. Denna lokala druva var på väg att försvinna från vinfälten men tack vare entusiastiska producenter så har vi förmånen att få njuta av dessa viner.

Loggia della Serra kommer från producenten Terradora och Nova Serra kommer från Mastroberardino. Den sistnämnda producenten har gjort mycket för att lyfta fram lokala druvor från Campanien som Greco. Loggia della Serra doftar citrusskal, med toner av persika och blommer. Smaken är frisk och fruktig med inslag av apelsinskal, persika, gråpäron och blommor, eftersmaken har drag av mandel. Ett mycket bra vin! Nova Serra har en mer sluten doft, det som först möter en är doft av mineral, sedan framkommer toner av gråpäron, persika och citrus. Syran är ung och relativt hård, det smakar grape, gråpäron och mineral och i bakgrunden finns en antydan till persika. Både doft och smak påminner om en Chablis - så vinet passar mig väl. Min bedömning är dock att vinet behöver något år i källaren för att blomma ut. Slutsats: Loggia della Serra är mer drickvänlig nu men Nova Serra vinner i längden.

Efter maten till osten så dricker vi ett vin som inte brukar inmundigas så ofta hemma hos oss: Shiraz. Kalimna Shiraz 2004 (Penfolds) har en mörkröd färg. Det doftar plommon, björnbär, körsbär med en liten ton av svarta vinbär. Vidare finns det ton av lakrits och choklad och kokkos från faten. Vinet är lite eldigt, har medelhöga syror och mjuka tanniner som har börjat integreras med alkoholen. Det smakar björnbär med inslag av torkad frukt som katrinplommon och fikon. Faten bidrar med choklad och vanilj. Ett gott och insmickrande vin med något hög alkohol och sötfrukt för min smak! Ett frågetecknen är hur det utvecklas med lagring? 2004 lär vara en bra årgång i Australien. Men min bedömning är att detta vin bör drickas relativt ungt.

Petit Chablis Domaine Sainte Claire 2006 och Chablis Domine Sainte Claire Vieilles Vignes 2006

Många av Jean-Marc Brocards Chablier har bytt årgång på systembolaget från 2005 till 2006 och jag är nyfiken på hur de smakar. Brocards första årgång av Chablis såg dagens ljus 1974 och då ägde han endast 1 hektar mark och nu har han 96 hektar i Chablis och knappt 100 därtill runt om i Bourgogne. Jag var för ung för att smaka de första årtiondet av vinmakande, men de viner han har gjort därefter har jag smakat regelbundet och jag har aldrig varit besviken. Brocard är en väldigt pålitlig producent och trots att han driver ett vinimperium så verkar han vara en försynt farbror som i grund och botten är en vinbonde som älskar sin jord och sina druvor. Brocard producerar: 1 Petit Chablis, 2 stycken Chablis, 6 Premier Cru och 3 Grand Cru, lägg därtill ett flertal viner från övriga Bourgogne.

Jag väljer i kväll att prova hans Petit Chablis Domaine Sainte Claire och Chablis Domaine Sainte Claire Vielles Vignes från 60 år gamla stockar. Petit Chablis doftar inledningsvis mer än Viellies Vignes, ur glaset kommer en doft som påminner om musselskal som har legat i solen, ingen direkt angenäm doft. Kan det möjligen handla om någon defekt? Denna doft klingar av efter ett tag i glaset och går över mot rök och musselskal, bakom denna doft framkommer nötter, citrus, äpple och jord. Det smakar mineral, gröna äpplen, grape, ton av smör och lite sälta. Chablis Domine Sainte Claire Vielles Vignes har inledningsvis en lite tillknäppt doft som efter ett tag öppnar upp sig. Inledningsvis doftar det mineral, flinta, gula äpplen och grape. Efter hand så övergår grapedoften till mandarin och en svag ton av omogen persika tittar fram. Det smakar grape, gula äpplen, nötter, mineral, ton av persika och smör. Vinet är mycket renfruktigt och elegant i jämförelse med Petit Chablis som är lite dammigare och tunnare i smaken. Detta är inte så konstigt då viner från appelationen Petit Chablis har tillgång till sämre jordmån än övriga Chablis vilket speglar av sig i smaken - den klassiska mineralkaraktären är mer jordig och mindre distinkt.

Till sist: hur står sig dessa smakprov från årgång 2006 i jämförelse med tidigare årgångar. Jag drar mig till minnes 2004 av Chablis Domaine Saint Claire Vielles Vignes som hade mer smak av sin "Terroir" - flinta, mineral, stål och mindre frukt - än 2006. Jag tycker även att syran är något lägre i årgång 2006. Enligt min mening så är år 2006 mer fruktorienterad och speglar jordmånen mindre är 2004. Bra eller dåligt!? Det beror på tycke och smak, jag föredrar Chablier med en hög och hård syra som har en klar mineralkarakär och återhållen frukt. Frågan är om årgång 2006 är lika lagringsduglig som tidigare årgångar, den har frukt så det räcker men har den nog med syra? Utslaget: 2004 av Chablis Domine Saint Claire Vielles Vignes var enligt min mening bättre!

Chateau du Parc Saint Emilion Grand Cru 2000

Efter att ha provat Chateau La Tour de By så blev jag intresserad av mer Bordeaux och valet föll på ett vin jag haft liggandes i vinkällaren drygt två år: Chateau du Parc Saint Emilion Grand Cru, det är inger känt vinslott snarare ett "garagevin". Jag har letat på nätet men inte funnit någon information,och jag har inte kvar systembolagets nyhetsblad från november 2005 då detta vin släpptes. Om någon har information om detta vin och producent skicka gärna några rader.

Vinet har en mogen brunröd färg med genomskinlig kant. I glaset finner jag katrinplommon, svart vinbär, solvarma jordgubbar, läder, sötlakrits, undervegitation, rosor och kryddor. Ordet engelsk julkaka passar väl in på beskrivningen. Smaken är nyanserad, syrorna är mogna och tanninerna är mjuka och välintegrerade med alkoholen. Det smakar lakrits, svart vinbär, katrinplommon, hallon, kryddor och rosor. Vinet doftar mer än det smakar. Sammantaget ett moget vin. Har vinet nått sin topp och är på väg att falla ihop?

När jag provade vinet för drygt två år sedan vart det mörkfruktigt med relativt kraftig syra och sandiga tanniner. Snabbmognande? Det är möjligt med tanke på att merlotbaserade Bordeauxer generellt sett är mer sabbmognande än cabernetbaserade. Men jag är inte så säker. Jag har upplevt liknande utveckling i andra Bordeauxer från den högra sidan, där jag har trott att vinet har nått toppen och varit på väg ner. Men där jag har överaskats av att ytterligare ett till två år i källaren har gjort underverk. Jag tror att en möjlig förklaring är att primär- och sekundäraromerna börjar falla ihop medan tertiäraromerna, som framför allt härrör från fatlagringen, inte riktigt hittat fram. Jag chansar och låter återstående flaskor ligga ett till två år till.

Ca'Rugate 2006

Jag är glad över att det finns så pass bra vinbloggar på nätet, bl a Finare vinare och Le Francophile, som ger en handfasta tips och bra smaknoteringar. Detta vin blev jag sugen att prova efter det att dessa bloggar rekommenderat det. Det visar sig också att detta vin har fått tre stjärnor i Gambero Rosso - den italienska vinbibeln - 2004, 2005 och 2006.

Färgen är ljust gyllengul. I glaset finner jag följande dofter: citrus med drag av grapefruk, exotisk frukt förnimmas med betoning på annanas, ljusa plommon, örter, mandel och mineral. Smaken följer dofterna på det hela taget, vinet är ungt och stramt med rejäl syra. Jag får lust att knacka på glaset för att finna fler nyanser som jag vet finns där men som behöver tid för att komma fram. Eftersmaken är lång och ihållande och där finnar jag mineral och en svag sötma som påminner sötmandel. Ett mycket elegant vin som behöver några år i källaren för att blomma ut.

Till detta vin äter vi ungsbakad torsk med tapenade, potatispuré med parmensan, citron, finhackad charlottenlök och olivolja samt en purjolökskompott. Vinet står emot smakerna mycket bra och syran skär genom den kraftiga potatispuren och gör att man återigen får tillbaka aptiten. Frukten i vinet blir mer påtaglig när vinet möter sältan i tapenaden som dämpar syran något. Gott!

Chateau La Tour de By Cru Bourgeois 2004

Äntligen en bra cru bourgeois på systembolaget till ett överkomligt pris. Mer av detta! Jag har fått tips om detta vin av några bekanta men har av någon outgrundlig anledning inte nappat. Men efter att ha läst bloggarna Finare vinare och Le Francophile så blev jag så pass nyfiken att det var dags att prova. Tillfället är optimalt: fredag efter ännu en arbetsvecka, vi får vår älsta dotter i säng tidigt denna kväll. Jippi! En middag på nästa-tu-man-hand medan vår yngsta jollrar i baby sistsen. I ena pannan bryns lök och gröna bönor i rikligt med olivolja och i den andra så steks utskuren biff. Efter ett par minuter är det det dags att ta bort dem och i med lite finskuren lök som efter ett tag får sällskap av vitt vin. Efter en kort tids reduktion i med Dijon, smör, dragon, hackad saltgurka och köttsaft. Och sedan vispas det hela och hälls över biffarna när smöret har gjort såsen gräddig.

Men vinet då? Chateau La Tour de By ligger i östra delen av Medoc och gränsar mot Gironde i öster och Atlanten i väster vilket borgar för svalka från vattnet som ger en längre mognad för druvorna. Vinet innehåller 65 procent cabernet, 40 merlot och 5 petit verdot. Druvorna växer på grusjordar. En fjärdedel av vinet har legat på nya fat och resten på äldre. Detta är en klassisk Medoc och långt ifrån insmickrande men jag älskar det! Ur glaset stiger en doft av animaliska toner, fat, svarta vinbär och mörka plommon och lägg därtill lite grön paprika, örter, jord, järn och saltlakrits. Örterna går mot dragon och lagerblad och fatkaraktären drar mot kaffe och en liten ton av smörkola. Vinet är ungt med rejäla och matkrävande syror, det får stå drygt en timme i karaffen. Efterhand öppnar vinet upp sig och frukten blir mer tydlig och även mer örter tittar fram med betoning på malört och fänkål. Jag upplever det som att stoppa näsan i en flaska Fernet Branca.

Till maten passar vinet perfekt och upplevs mer harmoniskt och har en frisk karatär. Till lite Brie efteråt så mildars syrorna markant och frukten kommer i skymundan av fänkål och lakrits. Det kanske inte låter så aptitretande men jag formligen älskar vinet. Bara att springa till bolaget och beställa en låda! Håller garanterat i fyra fem år i källaren. En stark rekommendation, trots de mediokra recensioner vinet har fått i vinpressen.